Flera principer för vanliga streckkodsläsare

Flera principer för vanliga streckkodsläsare

Vanligtvis när vi köper saker i snabbköpet och betalar räkningen är det pris som skannas av säljaren streckkodsläsaren. Skannern bestrålar streckkoden med sin egen ljuskälla och använder sedan den fotoelektriska omvandlaren för att ta emot det reflekterade ljuset och omvandla ljusstyrkan hos det reflekterade ljuset till en digital signal. Oavsett vilka regler som antas, är streckkoden sammansatt av statiskt område, starttecken, datatecken och sluttecken. Vissa streckkoder har också kontrolltecken mellan datatecken och avslutningstecken.

▲ statiskt område: statiskt område kallas även tomt område, som är uppdelat i vänster tomt område och höger tomt område. Det vänstra tomma området är för att förbereda skanningsutrustningen för skanning, och det högra tomma området är slutmärket för att säkerställa att skanningsutrustningen korrekt kan identifiera streckkoden.

För att förhindra vänster och höger tomma områden (statisk områden) från att vara oavsiktligt upptagna under tryckning och sättning, kan en symbol läggas till i det tomma området (skriv ut <; Nr. när det inte finns något nummer till vänster och >; Nej. när det inte finns något nummer till höger). Denna symbol kallas statiskt områdesmärke. Huvudfunktionen är att förhindra otillräcklig bredd av statisk zon. Så länge det statiska områdets bredd kan garanteras, kommer närvaron eller frånvaron av denna symbol inte att påverka identifieringen av streckkoden.

▲ starttecken: det första tecknet med speciell struktur. När skannern läser detta tecken börjar den att formellt läsa koden.

▲ datatecken: streckkodens huvudinnehåll.

▲ kontrollera tecken: kontrollera om den lästa informationen är korrekt. Olika kodningsregler kan ha olika verifieringsregler.

▲ avslutningstecken: det sista tecknet, som också har en speciell struktur, används för att informera koden om att skanningen är klar och spelar också rollen som verifieringsberäkning .

För att underlätta dubbelriktad skanning har start- och sluttecken en asymmetrisk struktur. Därför kan skannern automatiskt ordna om streckkodsinformationen vid skanning. Det finns fyra typer av streckkodsläsare: ljuspenna, CCD, laser och bild

▲ ljuspenna: den mest originella skanningsmetoden kräver manuell förflyttning av ljuspennan och kontakt med stången kod.

▲ CCD: skanner med CCD som fotoelektrisk omvandlare och led som lysande ljuskälla. Inom ett visst område kan automatisk skanning realiseras. Den kan även läsa streckkoder på olika material och ojämna ytor, och kostnaden är relativt låg. Jämfört med lasertypen är dock skanningsavståndet kortare.

▲ laser: skanner med laser som ljuskälla. Det kan delas in i linjetyp, full vinkel och så vidare.